Snön har nu förföljt oss under en lång tid. Snö är underbart! Man kan åka pulka, skridskor, spela hockey, skidor eller bara njuta utav de vackra vita vintervyerna. Snön medför dock ett problem. Det blir halt, väldigt halt. Man har dock på ett ganska enkelt sätt lyckats att i viss mån bli av med problemet; man saltar vägarna. Detta kanske låter jättebra men det finns fyra stora problem. För det första är det dåligt för miljön att man saltar vägarna, vilket i dessa tider utav miljöproblem så känns det inte så jättebra. För det andra så medför saltet att det sker brutalare olyckor. För det tredje så kostar vägsaltet samhället en massa pengargenom rostskador och förstörda träd. Prislappen ligger en bit över 100 miljonerssträcket. Det är ju kul att våra pengar läggs på sådant! Det fjärde problemet ligger kanske på en mycket lägre viktighetsnivå men kan orsaka stora problem för verklighetens folk, det rör sig om våra skor! En vara som jag tror hela Sveriges befolkning använder sig utav under vinterhalvåret. Jag själv har under vintern använt mig utav ett par svarta skor, eller snarare före detta svarta skor. Efter att ha gått igenom snö, is, kyla och saltade vägare så har de blivit vita istället. Allt på grund utav saltet. Jag tror inte på ett förbud av salt men jag tror att det är dags för politikerna att tänka ut något annat att använda än salt.
När vi ändå är inne på ämnet halka så får det mig att tänka på dubbdäcksförbudet på Hornsgatan. Redan vid ordet förbud får jag rysningar. Brr. Visst jag förstår tanken. Man vill stoppa de föroreningar som uppkommer tack vare dubbdäck. Visst är det rba att man tänker på miljön men tänk på alla halkande bilister som kommer susa genom Hornsgatan. Det kommer blire na rama bilanarkin där ingen kan kontrollera åt vilket håll bilen ska köra. Det är många som inte vill ha anarki som styrelseskick därför känns det lite kosntigt att vi ska testa denna politiska ideologi på våra vägar mitt inne i stan. Skämt å sido förbud är aldrig brainte heller när det gäller däcken som våra bilar ska ha. Det som politikerna dock kan göra är att dem kan uppmana folk att inte använda dubbdäck. Då kommer vårt samhälle fungera mycket bättre!
Idag kunde man läsa i Svenska dagbladet att Moderaterna lägger fram en ny jämställdhetspolitiik. Det är en rad med nya förslag som verkligen är underskrivet med ”nya moderaterna”. Partiet säger också i artikeln att de tidigare varit dåliga på jämställdhetspolitik och vill förändra och förnya sig inom området.
Bland annat säger Hillevi Engström som är talespersson i det berörda området att M öppnar för att jämställdhetsmärka skolor och dagis. Där fick jag nog. Det är en sak när politiker, oavsett parti försöker styra, ställa och påverka oss vuxna människor. Förhoppningsvis har vi genom skolan och livet i stort lärt oss att alltid vara källkritiska och ta saker och ting med en nypa salt. Men när man ska börja forma barn redan från dagis för att bete sig på ett visst sätt då har det gått för långt! Jag bryr mig inte ifall att en kille vill leka med barbie, inte heller om en tjej gillar bilar. Men det är minst lika okej om det är tvärtom. Politiker ska inte lägga sig i vad barn gör, hur de lever sina liv eller de val som föräldrarna gör i sin uppfostran.
Kristdemokraterna är det parti som jag tycker bäst står upp för valfrihet och riktig jämställdhet. Den dagen jag får barn så kommer det inte spela någon roll om min dotter har en blå eller en rosa overall. Det kommer heller inte spela någon roll om hon vill studera till sjuksköterska eller bilmekaniker. Det viktiga för mig och oss kristdemokrater är att man ser varje människa för vad hon är, en helt unik och ovärdelig skapelse. Med den kristdemokratiska synen på människovärde och respekt för våra medmänniskor behövs inga otrevliga pekpinnar och jämställdstämplade förskolor.
I den senaste väljarundersökningen hade Kristdemokraterna återigen seglat upp på rätt sida om riksdagsspärren. Jag tror att det delvis beror på att KD är det parti som står upp för tydliga värderingar och en bra rollfördelning mellan vad människor själva vet bäst om och politikernas makt. Det känns tryckt att det svenska folket inte låter sig styras!
Som vi tidigare skrivit om så är det dags att börja renovera slottet. Nu går vi in i år 2010 och KDU Östermalm tycker att renoveringen ska börja under året. Det är väldigt oansvarigt att låta vår kulturskattsmälta bort. Så nu är det dags att de ansvariga ser till att det händer något.
Igår hade KDU Östermalm årsstämma. Först talade Charlie Weimers om valet som kommer att äga rum i år. Efter detta inleddes själva stämman. Emil Svensson sitter kvar som ordförande dock med en ny vice och andra vice ordförande. Eric Antilla blir vice och Marilyn Roseneld andra vice. Styrelseledamöter blir Carl-Johan Schiller, Martin Jungkvist och David Tingåker. Som sedvanligt bjöds det på ost.
Efter flera veckor utav spekulationer och nya bud meddelar GM: s VD idag att ”Vi lägger ned SAAB”. Så det betyder att beslutet ifrån december står fast (måste dock påpeka att vice VD: n säger att man är öppen för nya anbud) För många innebär detta, om beskedet nu stämmer, att deras jobb kommer att försvinna. Detta kommer inte bara påverka dem som är anställda utav SAAB utan också underleverantörer m.m.
Visst är det synd att ett sådant fint bilmärke som SAAB troligtvis läggs ned. Det man dock måste medge är att SAAB länge levt på övertid. SAAB är ett bolag som gått med förlust de senaste 20 åren (ett år under denna period gick de med en liten vinst) och utefter ett marknadsmässigt perspektiv så är det svårt att ett bolag som SAAB ska överleva.
Fast det värsta är ju inte att bilmärket går i graven utan mest synd är det för alla dem människorna som nu kommer att förlora sina arbeten. Det regeringen måste göra nu är att hjälpa dessa personer till utbildning och dylikt så att de kan gå vidare. Tidigare erfarenhet visar också att det kommer gå bra för dessa personer i framtiden. Även om det ser mörkt ut nu så kommer dem med största sannolikhet att hitta nya jobb där de kanske till och med använda sin kunskap från SAAB och föra det arvet vidare.
Marknaden har sin gång. Företag kommer gå under men människor lever vidare. Att ett företag går under är ingen ovanlighet, så är marknadens gång. Det är något vi måste vara beredda på. Man kan anklaga GM för passivitet och motvilja mot att ens sälja SAAB. Man kan anklaga Koneinsegg för slarv att dem först under ett halvårs tid verkar vilja köpa SAAB för att i sista sekund ändra sig. Visst man måste erkänna att hela dokusåpan SAAB egentligen helt och hållet var dåligt skött, vilket också visar att GM inte var någon bra ägare för SAAB. Fast nu måste vi se framåt. Människan har klarat av större svårigheter än det här. Vem vet, den kunskap som de anställda på SAAB haft kanske kan komma i användning någon ny industri, kanske miljöbilsindustrin, vem vet?
Stockholm har fyra stora fotbollsklubbar på elitnivå; Djurgården, Hammarby, AIK och Brommapojkarna (varav Hammarby spelar i superettan nästa år). I gårdagens DN skrevs det om att fyra nya arenor planeras i Stockholm där alla fyra väntas vara invigda 2012 (med undantag för Djurgårdens nya arena). Kapaciteten mellan arenorna varierar mellan 15000 åskådare till 50000 åskådare. Visst låter det bra att Stockholm utvecklas och att nya arenor byggs. Fast detta har ju ett pris. Djurgårdens arena kostar 450 000 000 kronor, Brommapojkarnas 750 000 000 kronor, Hammarbys 2,7 miljarder kronor och Nationalarenan (som AIK kanske ska spela på) 2,3 miljarder kronor. Det stora problemet med dessa skyhlga summor är att vi skattebetalare till viss del ska stå för notan, vi ska nämligen subventionera dessa arenor.
Frågan vi först bör ställa oss är om dessa arenor behövs. Vi har redan Råsunda med en publikkapacitet som når upp till de nivåer som behövs i dagsläget. Stadion är inte den bästa arenan att spela fotboll på men publiken får plats, likadatn är det för både Hammarby och Brommapojkarna. Hammarby spelar dessutom i Superettan nästa år vilket troligtvis kommer leda till vikande publiksiffror. Varken Djurgården eller Brommapojkarna är några topplag och någon chockhöjning utav publiksiffror är väl inte att vänta.
Det är dock inte detta som jag ser som problemet utan det stora problemet är att vi skattebetalare ska finansiera dessa byggen. Stockholmsarenan som ska byggas vid Globen finansieras helt utav staden fast man räknar med att få in 1,2 miljarder ifrån byggrätter som kommer säljas vid rivningen utav den gamla Söder stadion, resten (1,5 miljarder) ska fås in genom biljettintäkter, vilket låter bra. Fast vad jag vet så trodde man också att man Globen skulle ge vinst vilket jag har hört inte är fallet. När det gäller Djurgårdens arena så ska markarrendet helt (eller till viss de) finansieras utav staden. De två andra arenorna byggs utanför stockholm stad och kommer också till viss del finansieras med kommunalt stöd.
För det första är det inte statens eller kommunens uppgift att bygga fotbollsarenor. Man kan tänka sig att ett fotbollslag är som ett företag och arenan är deras arbetsplats. Om dem vill ha en ny arbetsplats så får dem betala den själva eller skaffa sig hjälp utav finansiärer. För dessa pengar skulle kunna satsas på skolan, skolmaten, miljösatsningar, infrastrukturssatsningar eller skattesänkningar.
Om man tittar på Göteborg till exempel så delar tre fotbollslag på en arena och det går bra men det gör det inte i Stockholm. Här måste alla lag ha varsin superarena. Visst det kan dem få ha men det ska inte ske på skattebetalarnas kostnad.
Idag anordnade KDU Östermalm ett Luciatåg ifrån Gamla Stan till Karlaplan, där vi stannade och kampanjade med Kd Östermalm. På vägen delade vi ut dem mycket populära KDU pepparkakorna och stadens julkampanj ”vi (ett pepparkakshjärta Stockholm”, ett budskap som inte endast gick hem hos stockholmarna utan även hos turisterna. Dagen var mycket lyckad och alla hade det trevligt.
Julen är väldigt röd. Rudolf med röda mulen, julblommor, Tomten, mina julgranskulor osv. Ja julen 2010 kan bli ännu rödare beroende på valresultatet. Titta avgör själv vilka julklappar du vill få 2010!
”I’m dreaming of a white Christmas” är en julsång som spelas om och om igen på stereon under julen och ja, vem drömmer inte om en vit jul? Tänk dig julaftonsmorgon, du tittar ut genom fönstret och där ligger ett lager utav vit snö. Det är nog en sådan julaftonsmorgon dem flesta vill ha men som vi alla vet så brukar det jul efter jul endast regna. Det kanske beror på den globala uppvärmningen, vem vet?
Om man är lite ordvitsig så kan begreppet ”vit jul” få en annan innerbörd, delvis en jul utan alkohol. Under julen lider många, särskilt barn. När dem vaknar på morgonen och tittar ut genom dörren mot vardagsrummet ser de en avdankade förälder med en mur av sprit flaskor runt omkring sig. De kanske in i det sista hade hoppats på ett jul mirakel men så blev det inte. Även om deras föräldrar är alkoholister i vanliga fall så märks det särskilt under julen. Julen är inte bara en högtid då skolorna är stängda utan också en högtid som firas med familjen, inte med vännerna som annars kanske fungerar som en extra familj.
Vi kanske kan ge dessa barn en tanke emellan Kalle Anka och julklapps öppning och kanske också fundera på vad vi som individer kan göra. Om man har någon i sin närhet som man vet får står ut med detta så kan man göra mycket. Att bara fråga om barnet ifråga vill komma förbi en liten stund kan göra så mycket. Det är också här som det tar stopp för politikerna, vi kan inte hjälpa barnet på ”samma sätt”. Visst vi kanske kan försöka hjälpa föräldren att lämna sitt missbruk men det är något som saknas, kärleken. Att fråga ett barn om han/hon vill komma förbi på julafton är kärlek, en kärlek som barnet får ta del utav. Det är en present som inte kostar men en present som ger så mycket mer än vad man kan köpa för pengar. Vissa saker är faktiskt, även om vi lever i ett pengadominerat och prylfixerat samhälle, ovärderligt.
