Igår var det Kristdemokraternas dag i Almedalen och intrycket var att det som Hägglund började med i sitt rikstingstal fortsatte. Det först man får läsa när man öppnar tidningen (DN) var en debattartikel om att Kd bör gå mer åt höger, skriven utav Roland Poirier Martinsson. Han visade på olika punkter som Kd bör fokusera på och visade även på möjligheten om hur Kd kan bli riksdagens 3:e största parti (vilket kanske ser ut att vara väldigt långt borta idag när vi dinglar vid fyraproventsspärren). Sedan höll även FFFF seminarium som lockade långt fler besökare än vad man räknat med.
Klockan 19:00 var det då dags för talet, kanske det viktigaste för dagen. För nu skulle det visa sig om Hägglunds tal från rikstinget var början på något nytt eller bara ett i mängden (som tillskillnad från många andra tal pekade åt höger). Så här skrev i alla fall Sanna Rayman (Svd) om talet:
” Göran Hägglund höjer rösten, men han gör det med ett nytt och bredare register. Han hann med alltifrån kulturutredningen och fastighetsskatten till civilsamhället och vårdköerna. Om gräs- rötterna är kloka låter de honom fortsätta på inslagen bana. Det är nämligen detta vi ska ha KD till. En konservatism som hyllar den vanliga människan måste formuleras på ett sätt som den vanliga människan kan relatera till.
Gårdagens talare i Almedalen var en parti- ledare som inte tänker lämna riksdagen 2010.”
Svd skriver också om att Kd:s framtid kan ligga åt höger. Det ser nu också ut som om det är dit vi är på väg. Talet pekar åt det hållet, mentaliteten pekar åt det hållet. Allt pekar ditåt. Om vi förut har har stått och stampat någonstans bland mittenpartierna och förgäves försökt att locka väljare har vi nu tydligt tagit ett kliv åt höger, åt ett i princip tomt politiskt område som moderaterna lämnade för ett antal år sedan. Jag har länge varti orolig för Kd: s framtid, om vi ens ska klara oss kvar i riksdagen. Jag har tänkt att bara vi klarar oss 2010 ligger fältet öppet för att vi ska bli det högerpari Martinsson efterlyser, nu har dock Hägglund visat på något annat, han har visat på att vi redan kan bli det 2010. Valet 2010 kan nu både bli en stor kristdemokratisk framgång och i och med detta en stor framgång för alliansen. Kan vi klara av detta? ”Yes we can”…
/Emil Svensson
